Byggindustrin 2011-02-08
Den negativa mediabilden av byggsektorn när det gäller produktivitet och kostnadsutveckling stämmer dåligt överens med forskarvärldens erfarenheter.
I veckan utkom en helt färsk antologi redigerad av Anne Landin, Lunds Tekniska Högskola, LTH, och Hans Lind vid KTH. (Förlag: Sveriges Bygguniversitet)
Titeln utgörs av frågan "Hur står det egentligen till med den svenska byggsektorn? Perspektiv från forskarvärlden."
Syftet med rapporten är att ge den akademiska världens bild av den svenska byggsektorn.
"Vår hypotes är att när vi vill bygger vi mycket bra,"menar Christer Malmström, Göran Sandberg och Anne Landin vid LTU.
"Tittar vi tillbaka på exempelvis 50-talets byggeri finns det inte mycket att anmärka på. Tittar vi ännu längre tillbaka, t ex kring förra sekelskiftet ser det också mycket bra ut. Tittar vi på senare års prisbelönta byggnader finns det heller inget att klaga på! Så vad är problemet?"
Självfallet finns det en hel del problem i ett så stort, så komplicerat och så mångfasetterat verksamhetsområde som byggsektorns. 2007 uppgick bygginvesteringarna till 246 miljarder kronor (SCB 2009).
Hans Lind ifrågasätter hur relevant produktivitetsbegreppet eller kostnadsbegreppet är i byggsektorn - när det i själva verket är efterfrågan i förhållande på tillgången som sätter priset och som får återverkningar ner genom leden av material och underleverantörer.
Men minnet är ibland kort. I 2000-talets två utredningar om byggsektorn fastställs bilden.
I rapporten "Skärpning gubbar" från regeringens byggkommission 2002 och statskontorets uppföljande rapport från 2009, "Sega gubbar" , beskrev utredarna byggfel, skumrask och kostnadsutveckling och lanserades en diger lista på åtgärder. I rapport nummer två konstaterades att mycket lite hade gjorts.
Det är här som forskarna bakom den nya antologin kan göra stor nytta genom att vidga perspektiven.
Ingen samhällssektor är genom åren så utredd som byggsektorn.
Jan Bröchner, Chalmers, ger exempel på ett 20-tal utredningar från 1880-talet och framåt, oftast styrda av bostadspolitiska överväganden och med kritik mot den existerande byggverksamheten. 1918 publicerades den nionde utredningsvolymen av Bostadskommissionen, sammanlagt på 2 741 sidor, i vilken utredaren Gustaf Steffen går till rätta med att byggsektorns oförmåga att producera.
Per-Erik Josephson, avdelningen för Construction management, Chalmers, varnar för fundamentala feltänk. Han menar att sätta fokus på hela samhällsbyggnadssektorn leder till alltför grova generaliseringar.
"Ett problem med utredningarna - och rapporterna - är att de behandlar en sektor som består av flera industrier som var och en har sina egna förutsättningar, sina egna egenskaper och sina egna affärssystem".
Risken med denna typ av generaliseringar är att det leder till "förändra-hela-världen-syndromet", varnar Per-Erik Josephson.
"Företagsledare startar omorganisationer och initierar nya tillverkningssystem. En mellanchef eller stabsperson kan börja utveckla erfarenhetsdatabaser. En industridoktorand kan starta ett projekt som ska leda till att ett storföretags kostnader ska sänkas med 25-30 procent."
Flertalet av dessa initiativ är dömda på förhand, menar Josephson, eftersom det finns en övertro på att med små medel kunna genomföra stora förändringar.
"Stora, snabba förändringar kräver en djup kris eller en tydlig regelförändring", menar Per-Erik Josephson.
Den bild forskarna målar upp i antologin, som de anser har stöd i deras forskning och erfarenheter, är både mer långsiktig och stark i sig:
Anna Kadefors, Chalmers beskriver de brittiska erfarenheterna av "Rethinking Construction" och framväxten av samarbetsformer som partnering, Thomas Olofsson, Helena Johnson och Lars Stehn vid Luleå Tekniska Universitet beskriver de olika försöken med d industriellt byggande och vad de resulterat i och Anders Ekholm Lunds tekniska högskola, LTU, beskriver drivkrafterna bakom 3D-projektering, BIM, OpenBIM och dess föregångare på 1990-talet.
Det är ingen slump att vi bygger bättre än på 1950-talet eller kring förra sekelskiftet (när vi inte fuskar eller tar misslyckade genvägar). Och det kan bli riktigt bra om vi avstår från att dra alltför stora växlar på förenklande larmrapporter och lockas till skenåtgärder utan koncentrerar oss på långsiktigt förbättringsarbete av den trots allt fortfarande komplicerade byggprocessen.